Smink och söta små kusiner^^
Gjorde visst en mörkare sminkning för ett tag sedan, minns den dock inte XD Hittade bilden på kameran nu. Oh well, vet att det är fettråkigt att jag lägger ut bilden på sminkningar utan att tala om vad jag använde och hur jag gjorde den... Eftersom klockan är tre på morgonen så kan jag tala om vad jag har här. Vet dock inte riktigt om jag faktiskt skulle visa mig ute i den här sminkningen. Skulle vara om man ska ut på krogen då :) Lila är ingen favoritfärg för mig när det gäller smink, känns lite... misshandlat på något visXD Men fungerar på kvällen.- Make up stores liquid eyeliner som jag alltid använder och dyrkar, tycker att det fungerar bättre att använda en aquarelle pensel än en eyelinerpensel då de brukar vara ganska spretiga och tjocka.
- Lumene Sensitive touch automatic eyeliner, en sådan som man "skruvar" ut, så slipper man vässa pennan, har nyligen börjat använda denna och tycker den är underbar^^
- Masterpiece Max från maxfactor, mascara alltså. Jag har använt den väldigt länge, men tog en pause och provade TON med nya mascaror men återvände till denna och insåg att jag tycker mest om den.
- Sugarpill posion plum.
- Sugarpill Taiara.
- Smaskbox envy, som är min favorit-svarta färg.
För övrigt fick mormor finbesök från dalarna, nämligen mina yngsta kusiner Oliver 4 och Jolina 2 och deras mor gittan. De flyttade till dalarna för ganska länge sedan och saknaden är stor både från mormor och mig, mormor dyrkar sina barnbarn(inklusive mig såklart;D) och jag vet att hon saknar dem mycket. Så jag åkte dit såklart, fick korv med bröd och lekte med sötnosarna. GUD VAD DE HAR VÄXT! Så läskigt med barn, det var ett halvår sedan jag träffade dem och jag lovar att Oliver har blivit ett huvud längre. Jolina hade fått alla tänder, pratade en massa, var glad, lekte... när jag träffade henne sist var hon blyg och gnällig och sade inte alls mycket. Men det är alltid lika roligt att träffa dem. Charmtroll!!
Appropå det, tänkte lite på när man var yngre och släktingarna alltid sade "vad stor du har blivit!" och vad stolt man blev då, jag kände mig alltid stolt över min utveckling trots min dåliga självförtroende.
Jag blir sentimental, eller vad det nu heter ;P Saknar att vara barn/ungdom, då kunde man må dåligt ifred utan att ha en massa vuxen press på sig, haha. Men ja, jag kommer ju vänja mig, det gör man alltid. Klarar jag att leva utan min mamma(typ) så borde jag klara att vara vuxen, men jag kan tala om att saknaden av henne är ännu större nu när jag verkligen önskar att hon var här och kunde svara på mina frågor och ge mig råd. Ännu mer önskar jag att hon fortfarande levde och att jag bodde med henne fortfarande, men att jag hade utvecklats så mycket som jag gjort nu och hjälpt till mer hemma och tagit hand om henne. Men ja, mycket kan man önska men det kommer inte slå in så vad gör man.
Jag har iallafall mycket kärlek i mitt liv och det ska jag vara tacksam för.
Nu ska jag väll kladda i photoshop eller skriva på min typ sexnovell, oooooh ;)
Adjö!
