(2008, oktober)


Nej men oj så deppigt det var idag då, och igår...
Därför tänker jag skriva av mig lite, är ju det jag skriver bäst verkar det som eftersom jag nästan aldrig skriver något positivt. Men ingen läser min blogg så det gör inget.


Så, igår då;

Jag kom på den brillianta idén att kolla igenom gamla bilder från Göteborg, vilket kanske inte var det smartaste, men dock nödvändigt tror jag.

Det första jag reagerade på;
Mig själv, jag var så smal och fin då, men långt fint lockigt svart hår, fina nyckelben, smala kinder o.s.v.
Jag blir så jävla bitter bara, jag gick upp 40 kg på ett halvår och jag förstår verkligen inte varför.
Jag blir bitter för att jag inte orkar göra något åt saken, jag halvslutade med cola, drack en burk cola på morgonen men tappade snabbt motivationen och dricker en massa igen nu. Jag har ingen lust att äta rätt, för mycket att tänka på o.s.v.
Jag började gymma hösten 2009 för att jag ville bli mer fit så att säga, men istället började jag öka i vikt och tänkte att det är ju bara för att jag gymmar, man går ju upp i vikt, men vips ett halvår senare så hade jag gått upp 40 kg. Jävla jävla skit. Aja, så är det, kunde varit värre o.s.v.

Det andra;
Mamma såklart, har skrivit om det MILJONER gånger, men det är orättvist som fan att en så underbar person var tvungen att vara så sjuk.
Jag blir bitter på att hon aldrig fick en man som behandlade henne som hon förtjänade, jag blir bitter på att hon inte tog hjälp med ekonomin tidigare så hade hon sluppit mått så jävla dåligt över det, jag blir bitter över att vi ÄNTLIGEN började få ett bra liv, det hade vi fan förtjänat och så dras allt ifrån mig på en natt. Jag är en jävla bitterfitta.

Det tredje;
Göteborgsabstinensen, det är nog inte bara staden i sig som jag saknar, även om jag dyrkar den, men det var nog hela paketet, just de att allt gick så bra förutom att mamma var döende.

Så, jag började fälla lite tårar och hyperventilera försiktigt.
Slog på The knife - Na na na och skulle gå ut och röka och av någon anledning så påverkar den låten mig så djävuskt. Det slutade hur som haver med att jag satt på golvet och grät så jag skrek. woho. Alice blev orolig och kom och gosade på mig och pratade med mig. Tillslut tog jag mig upp från golvet och satte mig på datorstolen och då kom underbaraste Nisse som vet precis hur han ska göra för att muntra upp mig och trösta mig, älskade underbara kisse <3
Och efter ett tag kom Jonathan hit och kramades och tröstade.

Idag vet jag inte exakt varför jag mår så jävla dåligt, men det är nog mycket som bidrar. Skulle diska och småplocka och rita och spela men istället har jag legat i sängen och stirrat på en burk med tabletter (nej, som sagt, jag kommer aldrig klara av att göra något sådant, men det är trevligt att låtsas)
Somnade några timmar, mår lite bättre men är totalt orkeslös ändå.

Ska börja plugga till veckan och jag har ingen lust någonstans men jag vet att det är bra för mig, så jag skall göra det ändå.

Ikväll blir det väll kanske spela lite wow(nej jag är ingen nörd, har trial och leker lite bara) och kolla på Big brother.

Tack för mig.

Adjö!