I går fick jag och min vän Nathalie vara med om något väldigt intressant, jamtli har ordnat så att nior får prova på hur det är att vara flykting för en dag men vi hade turen att få vara med igår.

Det började med att vi gick till en gammal läskig byggnad och gick ned i källaren där vi fick sitta på bänkar och prata om skillnaden mellan flykting, asylsökande, invandrare o.s.v och en massa sådant. Sedan spelade de upp ett bildspel med bilder  som föreställde flyktingar på resande fort, barn med gevär och liknande.
När bildspelet var slut kom en man med flicklampa in och började lysa på oss och skrika att vi skulle röra på oss, skynda oss, så vi följde med honom till övervåningen där vi placerades mot en vägg och blev indelade i grupper. Vi hade fått roller innan dess, jag var Maryam från iran och Nathalie var min syster (minns inte hennes namn), min historia var att jag hade demonstrerat i Teheran och då blivit satt i fängelse tillsammans med vår bror där vi blev torterade och misshandlade.
Vår bror hade åkt till sverige och jag tyckte att det var bäst att vi också åkte dit men vår mor ville inte följa med. Vår pappa hade dött i en hjärtattack medan jag och vår bror var i fängelse för han fick om och om igen höra att vi var döda och det klarade han inte av.

Iallafall så blev vi uppdelade i grupper, vi var "den bra" gruppen eftersom vi hade pass. Så ledde han vår grupp ut ur byggnaden och så fick vi springa över ett fält och sätta oss i en bil, vi var för många så vissa fick sitta i bagaget och så fick ju gömma oss under filtar. Så körde han iväg oss och trots att vi är på jamtli varje dag så var det svårt att uppfatta vart vi var. Sedan kom vi fram och fick kliva ur bilen och ser då en kontainer, vi fick gå in där och han sade då att han skulle låsa in oss, om två veckor skulle någon låsa upp och då skulle vi vara framme. Det vi hade var lite vatten, tre madrasser och en hink(toalett), så stod vi där ett tag och rätt vad det var så slog någon i sidan på kontainern och öppnade sedan, det var en polis som pratade om hur illa det luktade hos oss och jag fick gå ut med hinken. Sedan ville hon se våra pass, de som var från afganistan och något annat land hade inte giltiga pass så hon ringde några samtal och det löste sig.

Sedan fick vi komma  till migrationsverket, där pratade kvinnan ett underligt språk med oss som ingen av oss förstod. Vi blev uppropade och fick ställa oss i en dörröppning, lyste det grönt var vi godkända, lyste det rött skulle vi skickas tillbaka på en gång. På mig lyste det rött, och jag började tänka att det kanske var för att jag var efterlyst i Iran. Det var meningen att jag skulle anmäla mig till polisen två gånger i veckan men nu hade jag ju inte varit där på två veckor.
Det visade sig vara ett misstag så jag fick komma in i Sverige iallafall.

Efter det fick vi följa med en man till en annan byggnad där vi fick veta att vi skulle förhöras och en tolk kom och presenterade sig. Sedan var där en advokat som frågade om vår historia och försöka förbereda oss lite inför förhören.
Jag och min "syster" Nathalie var nervösa, vi kände på oss att hon inte hade tillräckliga själ att stanna kvar i sverige.
Vi blev intervjuade och tolken översatte, man såg att handläggaren var skeptisk till min systers historia.

Efter det fick vi gå en kurs och fick information. Vi skulle få 71 kronor per dag och fick lite info om hur och var vi kunde köpa vinterskor och sådant.
Sedan gick vi ut och fick veta att vi skulle få beskeden snart, och vi blev nervösa på riktigt. Som vi trodde så beviljades inte Nathalie asyl...

Efter det gick vi ned till ett annat rum och bara diskuterade dagen och sedan var det slut.

Jag kan ju säga att det var väldigt intressant, man förstår processen bättre men jag är ju inte ens i närheten av att förstå hur det är på riktigt.

Jag är iallafall glad att ha fått göra det där.

//Elin