Åh, det är så svårt... Det finns ju så mycket.

 

Men jag måste nog säga första skoldagen efter mammas död, jag började skolan ca. två veckor efter hon hade dött och alla var så otroligt snälla och tog verkligen hand om mig. Tänk er att ha suttit hemma i 2 veckor och gråtit och gråtit, inte kunnat sova, inte kunnat äta, knappt orkat existera och så kommer man till en plats som känns så glad, varm och välkomnande. Jag skulle egentligen bara vara där en stund men jag mådde så bra där så jag stannade mycket längre. En fristad från allt lidande.