När jag satt och kikade runt på internätet för ett tag sedan så dök frågan "Vilket var ditt bästa år?" upp, jag kommer inte ihåg vart, och det fick mig att fundera.

 

Det låter så jävla konstigt men mitt bästa år någonsin var 2009, året efter mamma dött.

Anledningarna till att det var mitt bästa år är många:

 

1. Jag var i chock, jag kunde inte fullt ta in sorgen och därför var det året inte så jävla smärtsamt, det blev mycket värre 2010 till nu.

2. Just det faktum att mamma hade dött gjorde att jag fick en annan syn på livet, saker var inte så jävla jobbiga längre för ingenting var värre än att mamma var borta.

3. Jag insåg hur viktiga alla personer runt om mig var och var så djupt tacksam för all kärlek och allt stöd. Jag öppnades upp på något vis, för innan det behövde jag bara mamma, men nu hade jag insett att man behöver många fler. Och jag insåg hur många det faktiskt fanns och tog åt mig av det vilket gjorde att jag fick många fler vänner.

4.En lättnad infann sig, i början hade jag dåligt samvete över det men inte längre. Jag behövde inte längre oroa mig så mycket, jag behövde inte gå och kolla så mamma andades när hon sov, jag behövde inte vara med om hennes anfall, jag visste att mamma inte led längre. I 18 år hade jag gått och oroat sönder mig över att mamma skulle dö och nu behövde jag inte det längre. Jag hoppas att folk förstår.

5. Jag fick en massa pengar vilket gjorde att jag inte behövde oroa mig över min ekonomi. (Orkar inte  förklara varför de är borta, tror ingen fattar om de inte själv har varit där så jag känner att jag slösar tid på att förklara.)
6. Jag blev kär på riktigt för första gången i mitt liv och känslorna var besvarade. Jag fick Jonathan.
7. Jag var smal (det borde inte vara en anledning egentligen men det är det tyvärr.)
8. Min självkänsla var mycket bättre, jag har vuxit upp med ett ständigt närvarande självhat, men nu spelade det ingen roll längre. Jag trivdes faktiskt med mig själv för första gången.

Jag tänker ofta tillbaka på det året och saknar det enormt mycket.

A presto!