För några år sedan (minns inte exakt hur många) så började jag i en viktminskningsklubb. Jag trivdes inte alls där och det passade inte mig, men det jag fick ut av det var att jag hittade promenerandet. Innan jag började där var jag fruktansvärt lat, jag tog bussen till statoil istället för att gå dit som tar 10 minuter, jag tog världens omväg med buss för att slippa gå upp för en lång (som inte är speciellt lång) uppförsbacke.
När man började i viktminskningsklubben så fick man en stegräknare och ett mål, det är olika för alla. Man skulle bära stegräknaren varje dag i en vecka och skriva ned hur många steg man tagit varje dag, sedan räkna ut genomsnittet (antalet steg på en vecka delat på sju) och genom det satte de ett mål för en. Jag lever ett stillsamt liv, jag sitter mest hemma vid datorn och därför satte de mitt mål på 5000 steg per dag men jag njöt så mycket av att promenera så det blev ofta mycket mer.
Jag upptäckte hur mycket mer det gav än bara det fysiska, det hjälpte mig även psykiskt.

Jag bytte även från vanlig cola till cola light.
Genom det så gick jag ned i vikt, inte speciellt fort, men på kanske 2-3 år så gick jag ned 30 kg vilket kändes underbart. I somras vägde jag 73 kg och mådde bra i min kropp.
Men sedan blev min reumatism mycket sämre och det har varit väldigt mycket värk, trötthet och orkeslöshet och på vintern har jag inte orkat promenera på grund av halkan och värken i kroppen, jag tappade även orken för att laga mat totalt har därför levt på mycket snabbmat alternativt knappt någon mat alls.
Så nu väger jag 90 kg och det känns jobbigt. Inte just att jag väger 90 kg (även om det inte känns bra) men jag har gått upp i vikt väldigt fort och det ger mig lite panik då jag inte vill gå upp mer i vikt. Jag måste bromsa det på något sätt och min kost orkar jag inte ta tag i riktigt. Jag gick upp 40 kg på ett halvår när jag gick gymnasiet och jag märkte inte ens att det hände... precis som nu, jag har inte märkt det förns jag har ställt mig på vågen.
Därför har jag bestämt att från och med måndag börja promenera igen. Jag kanske inte går ned i vikt av det men jag behöver bromsa viktuppgången på något vis och det är det enda sättet som jag faktiskt känner att jag orkar/kan göra nu.
Jag borde kanske inte skriva om det, då jag är väldigt rädd att jag kommer misslyckas, men jag kände ett behov av att skriva. Jag hoppas verkligen att det fungerar för jag trivs inte med mig själv nu...