Måste bli bättre, m.m.

Publicerad 2013-04-29 19:46:00 i Allmänt,

Något som jag har märkt är att när personer frågar hur jag mår eller hur det är så är jag fruktansvärt dålig på att fråga samma sak tillbaka. Jag bara säger att det är bra eller att jag är trött och sedan säger jag inget mer... Jag tror det beror på att jag ser det mer som en artighetsfras än ett samtal, men det är ju faktiskt väldigt otrevligt att inte fråga tillbaka :P Så ja, det ska jag öva på i fortsättningen.



Idag köpte och lagade pojkvän en massa mat till mig, köttfärsås och chili con carne, vi åt en del av chili con carnen till middag och herregud vad gott det var, bästa han har gjort hittils. Jag har ätit väldigt dåligt senaste tiden dels på grund av brist på pengar och dels på grund av brist av ork så ja... det ska bli väldigt skönt att kunna äta ordentligt ett tag nu.
 
 
Något som jag har funderat på att göra är mina pet peeves när det kommer till smink, det är en grej som går runt på youtube nu och det vore roligt att göra. Jag har inte så många men tillräckligt många för att göra något av det.
Vet inte om jag ska göra ett enda inlägg eller flera inom en kategori. Jag tänkte göra alla sminkningarna på mig själv så ja... kanske är bättre om jag gör flera inlägg.

Jag känner en enorm längtan efter att skriva, det är därför jag har börjat skriva i bloggen igen, men jag vet inte vad jag ska skriva om...
 
Oh well, det var dagens tankar och så ;D Intressant.
 
 
A presto!


(Jag hade 84 sidvisningar igår, hur fan är det möjligt? Ôo)

Trött på design, wäh :'(

Publicerad 2013-04-28 22:04:00 i Gnäll,

Är fruktansvärt trött på min design, vill göra om den och fixa allt men har glömt allt och hittar inte det jag söker på internätet. Tips på bra sidor som visar hur man gör om sin design?
 
 
 
 

Pretty please
(Jag skulle se gullig ut, känns som att jag misslyckades lite, men ni fattar poängen)
 
 
 

Varför skämmas?

Publicerad 2013-04-28 10:14:00 i Allmänt,

Något som man ser ofta är kvinnor som inte vill berätta om sin vikt, klädstorlek och ålder. Jag personligen förstår inte riktigt anledningen, visst kan man tycka att folk inte har något med det att göra och det är ju okej. Men när det kommer från att de skäms, varför ska man skämmas?
Jag kan förstå att en väldigt smal person inte vill dela med sig av sin vikt då det av någon anledning är okej att reagera öppet negativt på en person som är "för smal".
 
Jag skämdes när jag var yngre, jag ville absolut inte säga hur mycket jag vägde för att jag ville inte att folk skulle veta att jag var fet typ... Men så en dag, jag vet inte exakt hur gammal jag var men runt 15 skulle jag tro, så slog det mig att folk vet ändå... Och ur det föddes en styrka hos mig. Om någon innan det skrev till mig att jag var fet så blev jag så jävla ledsen och mådde så fruktansvärt dåligt i mig själv. Efter min insikt så blev jag stark, om någon skrev "fan vad fet du är" så ryckte jag bara på axlarna och svarade något i stil med "jag vet" eller "Näää, är du säker? :o Hade jag inte en aaaaaning om" och det gjorde dem tysta. Och efter det började jag tala om hur mycket jag vägde, det tog emot och var skit jobbigt men fan vad det har hjälpt mig. Nu kan jag berätta det utan minsta skam i kroppen. Det är som det är. Folk ser redan min storlek, folk ser redan att jag är överviktig så det faktum att jag nu väger runt 85 kg chockerar ingen. Det är lite svårt att beskriva men min självkänsla ökar i och med att jag talar om vad jag väger, jag blir stolt över mig själv för att jag kan säga det och jag är stolt över att jag inte skäms. 
 
Anledningen till att jag inte säger vilken klädstorlek jag har är för att jag faktiskt inte vet. Jag borde ha lärt mig mina storlekar nu men glömmer på riktigt alltid bort dem, måste ta en massa storlekar när jag ska prova kläder för jag vet inte vad jag har XD
 
Och att skämmas över sin ålder, jag är väll inte riktigt där en då man "ska" skämmas över sin ålder, men jag har svårt att tro att jag kommer dölja det då. Man är ju så gammal som man är, det finns ingen skam i att bli äldre. Våra rynkor talar om att vi har haft ett långt liv, finaste rynkorna som finns är ju de vid ögonen och på sidorna av munnen för det visar att personen har skrattat mycket, väldigt vackert.

Jag är inte riktigt där än då jag verkligen trivs med mig själv, speciellt inte nu då jag verkar ha förlorat en väldigt stor del av mig själv men jag är på god väg och för varje steg man tar mot en bättre självkänsla så blir livet så jävla mycket lättare.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget, jag ville bara skriva om det. Har en massa  saker som jag vill skriva om men har typ skitit i det för att jag har varit rädd att det inte ska uppskattas eller något... men jag tänker skriva om allt i alla fall, det är ju min blogg liksom. Nu ska jag bara komma ihåg vad det var jag skulle  skriva om ;)

Jag har tänkt länge att jag ska skriva om när mamma dog igen, jag har skrivit om det tidigare men det var när jag fortfarande var i chock och jag hade länge känt att jag behöver skriva om det igen. Så jag skrev om det för ganska länge sedan och herregud vad det märktes att det behövdes. Jag tog kontakt med hela händelsen på att helt annat sätt, jag grät så mycket så jag var tvungen att sluta skriva och jag har inte skrivit mer sedan dess för jag vet inte hur jag ska gå tillväga riktigt, men skriver jag klart det så kommer jag lägga ut det på bloggen. En liten förvarning bara.



A presto!
 
 
(PS. jag förstår att alla är olika, jag personligen blir starkare genom att vara öppen, medan andra har styrka i att hålla saker för sig själv. DS.)
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela