Vardagsångest

Publicerad 2015-07-25 16:18:00 i Gnäll,

Nu blire gnäll igen! (Var vänlig uttala med en rolig dialekt!)

Och det blir åter igen gnäll om ångesten... Jag vet inte varför jag har börjat vilja skriva om den en massa helt plötsligt, det kan vara att jag faktiskt mår bättre utöver ångesten och därför känner mer.

Generell ångest är ju som sagt en konstant oro i kroppen, och då menar jag verkligen konstant. Den kan vara olika stark men den är alltid där. I sitt viloläge så är den bara ett pirr i magen och en lite kliande känsla i kroppen, eller så kan den vara som den är för mig idag. Idag har jag svårt att andas, jag är fruktansvärt yr och jag känner mig helt jävla slut fast jag knappt har gjort något alls... Vet ni varför jag känner så? För att jag ska duscha och raka benen :)
Jag får ångest för att jag ska duscha och raka benen... Det känns så jobbigt och ansträngande att göra så jag bara sitter vid datorn och försöker hålla upp kroppen som känns som att den vill ramla ihop...
Och lösningen; Att faktiskt göra det som jag får ångest över. Varför gör jag det inte då? För att jag kan inte andas och jag är så tung i kroppen så jag kan knappt sitta upp. Ja... ni fattar.
Och såhär är det, varje dag som jag ska göra något. Gå och handla - ångest. Duscha - ångest. Diska - ångest. Städa - ångest. Allra värst: Behöva åka in på stan och göra något - fet jävla ångest och lust att gräva ned sig i en grop. Det är ansträngande att existera för alla smågrejer är så jävla jobbiga, alla måsten tar nästan kål på en.
Jag gör allt som jag måste göra, tillslut kommer jag få en känsla i kroppen som är svår att förklara men det är en beslutsamhet, en "nej nu jävlar!" känsla.. Och kommer inte den så får jag helt enkelt tvinga mig själv och av den anledningen bli ännu mer slut efter jag har gjort det jag ska.
Jag har vant mig, men är samtidigt så trött på det. Vad skönt det vore att kunna göra saker utan att känna som att man bär hela universum på axlarna, att kunna andas.
Det är därför jag behöver vilodagar där jag inte har några måsten alls, det är därför jag inte klarar av att jobba, det är därför mitt hem ibland ser ut som en svinstia och jag inte har diskat fast jag ska få besök, det är därför jag behöver tv och datorspel o.s.v.
Jag hoppas verkligen att KBTn som jag ska börja med till hösten hjälper mot det, men jag känner mig väldigt skeptisk. Som jag har förstått det så handlar det om att lära sig hantera sin ångest, vilket jag redan kan och jag går redan emot den hela tiden, men vi får se helt enkelt :)
Imorgon åker jag i alla fall till Kalmar och Rikard igen, den enda platsen på jorden där jag verkligen kan andas

Adieu!

Den här jävla ångesten

Publicerad 2015-07-07 22:39:55 i Gnäll,

Något som jag hatar med generell ångest (kan dock tänka mig att det är samma för människor som inte har det) är att om något oroar en så blir allt annat ångest också.. varenda liten oro eller nervositet.
Något som borde vara lite pirr i magen blir kallsvett, hjärtklappning, andnöd och illamående.
I mitt fall nu så är det min ekonomi... Jag har ingen bra ekonomi, men jag har en fantastisk mormor som hjälper mig varje måndag och med hennes hjälp brukar jag få det att gå ihop men inte den här månaden.
Det är två veckor kvar tills jag får pengar och jag har 200 kronor, och jag har saker som jag behöver köpa för de pengarna. Jag kommer inte klara mig veckan ut och jag vet inte vad jag ska göra... Jag har ingen mat hemma, på 2 veckor har jag ätit typ två ordentliga måltider, annars har det varit knäckebröd och fil med flingor.
Jag är så stressad... jag kan inte andas, jag mår så illa och jag kan inte sova. Huvudvärken dyker upp varje dag och jag är så trött fast jag inte kan sova... Och det blir så tungt att exitera, tungt att göra minsta lilla sak... duscha, diska, gå till affären... Jag behöver städa men jag orkar knappt sitta upp.
Om 5 dagar åker jag till pojkvän och då vet jag att allt kommer kännas bättre, men just nu är det panik. Just nu kan jag inte sitta still, inte andas...Det finns ingen lösning. Det enda jag kan komma på är att ta ett sms-lån men det tänker jag inte göra... Det är inte ett alternativ. Allt brukar lösa sig men sättet det brukar lösa sig på ger mig också ångest. Jag är så trött på att inte klara mig själv, trött på att vara en jävla börda...
Jag mår bara så dåligt nu och jag behövde skriva.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela