Mitt hjärtas stad

Publicerad 2016-06-21 20:59:34 i Allmänt,

I helgen var jag och pojkvän i Göteborg, det var första gången jag besökte Göteborg sedan jag, pappa och farfar åkte ned och tömde lägenheten för 7,5 år sedan.
Jag har alltid älskat Göteborg, jag blev ännu mer förälskad i det när jag bodde där och när mamma dog så förlorade jag också Göteborg och den smärtan var nästan lika stor.
Göteborg gör något med mig, när jag är där så känner jag mig starkare, modigare, mer självständig och trygg. Jag har mindre ångest och jag mår bättre i mig själv. Jag som vanligtvis får ångest i stora folkmassor är helt lugn där, jag blir inte stressad av allt folk och allt ljud.
Det var där jag började växa, det var där jag började känna mig mer vuxen, det var där jag kände mig hemma.

Att besöka Göteborg i helgen var en bergochdalbana av känslor, första kvällen hade jag migrän och fick en enorm hemlängtan, jag kände ingenting... Men andra dagen åkte vi till kortedala och lindome där jag bodde och då blev det verkligare på något vis... att besöka kortedala gjorde ont. Vår finaste lägenhet... det var ju där allt skulle bli bättre, men i slutändan var det där jag satt med en cigarett i handen på balkongen och grät medan jag såg upp mot alla fönster runt om mig och kände mig ensammast i världen.
Att besöka lindome jämnade dock ut känslorna lite, det var fruktansvärt att bo där. Självklart var det positivt också, men i det stora hela så är lindome inte en plats som jag saknar.
Vi åkte även till freeport i kungsbacka, dit åkte jag och mamma alltid när vi hade tråkigt. Det var lättsamt och nära att åka dit. Det kändes bra att vara där igen.
Sedan åkte vi tillbaka till lindome för att köpa mat på älskade thai corner, de har världens godaste mat och det är så billigt! Jag har längtat efter deras mat i 7,5 år, jag har varit på massor med thairestauranger och försökt hitta liknande maträtter men inget har kommit i närheten ens.
Vi åkte tillbaka till hotellet och åt och det smakade precis likadant som det gjorde när jag bodde där! Jag blev så lycklig!

Efter det hade vi egentligen tänkt gå på stan, men vi bestämde oss för att gå på liseberg istället och det var så mysigt! Jag avskyr att åka karuseller, men jag älskar stämningen på liseberg, att bara vara där. Men vi åkte faktiskt kållerado och sagoslåttet och det var supermys :D

På söndagen vaknade jag före Rikard och bestämde mig för att gå och köpa dricka och ta en promenad. Vi bodde i en del av stan som jag inte varit i och är det något jag älskar mer än allt annat i Göteborg så är det att promenera runt och upptäcka nya ställen och även puzzla ihop allt.
Jag promenerade bara i en halvtimme ungefär innan jag gick tillbaka till hotellet och vi åt frukost.
Sedan gick vi runt lite i stan och efter det körde vi hem.

Göteborg är mitt hjärtas stad, jag är så otroligt förälskad.
Jag älskar vad som händer i mig när jag är där, jag älskar hur fyllt det är att vackra gamla byggnader, jag älskar hur lätt det är att ta sig runt, jag älskar att man är så anonym, jag älskar tempot, jag älskar doften, jag älskar luften... jag älskar allt...

Göteborg är och förblir en fråga utan svar, hur hade jag varit idag om jag hade stannat? Hade jag klarat mig ensam? Hade jag överlevt? Hade jag varit starkare?
Göteborg är en sorg för jag känner att det är där jag borde ha varit, inte Östersund.
Nu har jag hittat mitt livs kärlek och bor i Kalmar, mycket närmare Göteborg. Lyckas jag ta körtkort så kan jag åka dit över dagen om jag skulle vilja, Göteborg är tillgängligt. Men jag kommer aldrig bo där igen och det gör inget, men jag sörjer att jag inte fick bli vuxen där.  


 

Panik

Publicerad 2016-01-09 03:39:33 i Allmänt,

Jag har lite panik just nu... allt är lite för jobbigt. 
Jag klarar mig inte själv just nu men jag har inget val. Ångesten är påtaglig dagligen och jag misstrivs så fruktansvärt i mitt liv här i Östersund, jag vet att om en månad så kommer jag ifrån det här. Då får jag bo med mitt livs kärlek, min trygghet. Då får jag andas, för alltid... Förut när jag har mått dåligt så har det inte funnits någon tröst, inget slut, men trots det så känns en månad som en fruktansvärt lång tid. 
Jag har så mycket som jag måste göra, jag måste ringa samtal och säga upp saker inför flytten men ångesten stoppar mig. 
Jag måste rensa och städa, men det är så fruktansvärt kallt så min kropp fungerar inte. Den är stel och värker precis hela tiden, jag som oftast är väldigt orkeslös på grund av generella ångesten har nu minus på ork-kontot... Det finns ingen energi, det finns ingen ork. Och jag får reumatisk feber varje dag på grund av att jag blir nedkyld och då är det bara att gå och lägga sig. Allt är jobbigt just nu... och ändå mår jag inte ens i närheten så dåligt som jag tidigare gjort. Jag har blivit bortskämd tror jag... Jag orkar inte klara mig själv.
När det bara är ångesten som spökar så brukar jag kunna pusha mig själv till att göra saker ändå, men nu när kroppen inte fungerar så går det bara inte... jag fixar det inte. Jag är svag nu. 

Ursäkta gnället men det känns som att jag håller på att bryta ihop... Det hjälpte inte så mycket att skriva, men ja...
På måndag kommer pojkvän hit tack och lov.
Sedan ska jag vara helt ensam i tre veckor då katterna följer med honom till småland och sedan flyttar jag äntligen. 
Jag ska klara det, jag ska pusha mig själv... men inte nu. Antar att jag måste tycka synd om mig själv ett tag först, så patetisk. Kommer säkert ur det här om jag får tummen ur röven och faktiskt gör något nyttigt.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela