Vardagsångest

Publicerad 2015-07-25 16:18:00 i Gnäll,

Nu blire gnäll igen! (Var vänlig uttala med en rolig dialekt!)

Och det blir åter igen gnäll om ångesten... Jag vet inte varför jag har börjat vilja skriva om den en massa helt plötsligt, det kan vara att jag faktiskt mår bättre utöver ångesten och därför känner mer.

Generell ångest är ju som sagt en konstant oro i kroppen, och då menar jag verkligen konstant. Den kan vara olika stark men den är alltid där. I sitt viloläge så är den bara ett pirr i magen och en lite kliande känsla i kroppen, eller så kan den vara som den är för mig idag. Idag har jag svårt att andas, jag är fruktansvärt yr och jag känner mig helt jävla slut fast jag knappt har gjort något alls... Vet ni varför jag känner så? För att jag ska duscha och raka benen :)
Jag får ångest för att jag ska duscha och raka benen... Det känns så jobbigt och ansträngande att göra så jag bara sitter vid datorn och försöker hålla upp kroppen som känns som att den vill ramla ihop...
Och lösningen; Att faktiskt göra det som jag får ångest över. Varför gör jag det inte då? För att jag kan inte andas och jag är så tung i kroppen så jag kan knappt sitta upp. Ja... ni fattar.
Och såhär är det, varje dag som jag ska göra något. Gå och handla - ångest. Duscha - ångest. Diska - ångest. Städa - ångest. Allra värst: Behöva åka in på stan och göra något - fet jävla ångest och lust att gräva ned sig i en grop. Det är ansträngande att existera för alla smågrejer är så jävla jobbiga, alla måsten tar nästan kål på en.
Jag gör allt som jag måste göra, tillslut kommer jag få en känsla i kroppen som är svår att förklara men det är en beslutsamhet, en "nej nu jävlar!" känsla.. Och kommer inte den så får jag helt enkelt tvinga mig själv och av den anledningen bli ännu mer slut efter jag har gjort det jag ska.
Jag har vant mig, men är samtidigt så trött på det. Vad skönt det vore att kunna göra saker utan att känna som att man bär hela universum på axlarna, att kunna andas.
Det är därför jag behöver vilodagar där jag inte har några måsten alls, det är därför jag inte klarar av att jobba, det är därför mitt hem ibland ser ut som en svinstia och jag inte har diskat fast jag ska få besök, det är därför jag behöver tv och datorspel o.s.v.
Jag hoppas verkligen att KBTn som jag ska börja med till hösten hjälper mot det, men jag känner mig väldigt skeptisk. Som jag har förstått det så handlar det om att lära sig hantera sin ångest, vilket jag redan kan och jag går redan emot den hela tiden, men vi får se helt enkelt :)
Imorgon åker jag i alla fall till Kalmar och Rikard igen, den enda platsen på jorden där jag verkligen kan andas

Adieu!

Stegräkning v.29

Publicerad 2015-07-22 07:27:28 i Promenera/Stegräkning,



Den här veckan har jag varit hos pojkvän och då blir det som vanligt rätt bra med steg ^^
På fredagen var vi på kolmården vilket var helt underbart :D Har varit en stor dröm för mig att få åka tillbaka dit, tror jag var runt 11 när jag var där sist.

Vikten håller sig jämn (trots att jag och pojkvän har ätit väldigt mycket gott den här veckan ;P), men det var ett misstag att sluta med kortisonet. Jag har inte gått ned ett hekto i vikt, vilket innebär att jag inte har gått upp i vikt på grund av dem :P Och senaste dagarna har jag börjat få väldigt ont i kroppen så ja... det var dumt att sluta med dem,
Har dessutom blivit något med methotrexatet så de vill att jag pausar i två veckor -_- Men men, hoppas lite på att värken bara är tillfällig och beror på vädret eller något.
Vet inte hur det kommer gå med stegen nu när jag har så ont i kroppen, men jag ska göra mitt bästa.

 
Adieu!
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela