Det börjar bli alldeles för mycket nu, jag känner det i hela kroppen.

Att gå runt med konstat oro och daglig ångest tär så mycket på kroppen och psyket. Jag försöker med allt jag kan, jag städar, jag försöker låta bli att fundera en massa, jag går till facera o.s.v... Men ingenting hjälper och nu börjar det påverka mitt liv så jävla mycket. Jag är så fruktansvärt orkeslös, jag orkar knappt träffa vänner... Och jag känner mig så fruktansvärt jävla ensam och det är inte en ensamhet som någon kan hjälpa mig med.

I över 1½ har det varit såhär nu, jag har alltid mått dåligt men inte såhär... inte på det här sättet. Jag får inte andas, jag kan inte andas, jag orkar inte existera och minsta lilla ansträngning gör att det känns som att jag ska tuppa av.

När jag var tonåring hanterade jag min oro och ångest genom att skära mig, det var det som hjälpte mig andas, som hjälpte mig att orka existera men nu kan jag inte det och jag har inget annat sätt att hantera det på... jag vet inte vad jag ska göra. Hur fan ska jag orka? Hur ska det någonsin kunna bli ordning på mig?

Jag gråter dagligen men det gör det bara värre, det gör bara att jag känner mig ännu mer ensam.

Jag vet inte vem jag är längre, jag är bara oro och rädsla.

De bra stunderna räcker inte, de ger mig inte ny kraft. Jag har ingen energi, jag har inga resurser.

Det gör så ont hela tiden.

Ingenting hjälper... Det är inte meningen att gnälla så mycket, det är verkligen inte det men jag känner mig så jävla hjälplös och jag vet inte hur jag ska få ur mig känslorna.