Jag har märkt att jag identifierar mig som svarthårig, inte bara att jag trivs i svart hår eller så... Jag måste använda all styrka för att inte färga håret så fort jag får minsta lilla utväxt. Håret bleks ut så fort och så får jag utväxt och så misstrivs jag så djävulskt med mig själv, och om någon dessutom kommenterar att mitt hår är brunt/rött så blir jag jätte upprörd fast det faktiskt är sant XD

Jag började färga håret när jag var 11 tror jag, eller om jag tonade det... då hade jag brunt, blåsvart och svartlila.

Sedan blev jag blond igen och efter det hade jag blondt med svarta slingor.

Då var jag fruktansvärt osäker på mig själv, men så färgade jag håret svart igen och på en gång mådde jag bättre. Jag kände mig mer som mig själv. Sedan försökte jag bli blond igen men det blev orange och sedan gult och jag fick aldrig till det :P Jag ångrar nu i efterhand att jag inte passade på att prova rött hår när jag faktiskt hade ljust, men oh well. Jag färgade det svart igen och då märkte till och med mormor skillnaden. Hon har alltid tjatat om att jag borde ha blondt hår, mitt änglahår, men så såg hon mig så stan en gång och sade att jag såg mycket mer självsäker ut. Sedan dess har hon aldrig tjatat igen, hon har förstått att jag känner mig som mig själv i svart hår.

För ett tag sedan gjorde jag slingor i håret och färgade hela håret rött så jag hade mörkrött hår vilket var fint, men jag längtade ändå tillbaka till svart hår. Och ännu en gång så kändes det som att allt föll på plats när jag hade färgat det svart igen.

Så ja, jag identifierar mig som svarthårig och hatar att färgen åker ur så snabbt. Det  håller sig riktigt svart i typ en vecka och sedan börjar det blekna, helst skulle jag vilja färga det varannan vecka men det vore nog inte så bra för håret :P En gång i månaden får det bli.