Idag har jag promenerat i sammanlagt 3 timmar.

Jag gick först vid typ tre-fyra tiden och försökte hitta mormors barndomshem vilket jag misslyckades med som vanligt, jag vet inte exakt hur det ser ut så det är lite svårt, jag har bara suddiga minnen från när jag var liten... Jag blev ganska nedkyld under den promenaden och tänkte inte gå mer men vid halv-åtta tiden blev jag orolig och rastlös så det blev en till promenad. Jag gick den vanliga rundan men när jag var påväg hem igen så kände jag verkligen i hela kroppen att jag inte ville gå hem så först satt jag bara i en busskur och gjorde inget, sedan gick jag ett varv till och satte mig i samma busskur igen. Tillslut fick jag så lov att gå hem då jag började frysa som fan.

När jag kom hem åt jag soppa för att försöka få upp värmen lite men det gick inte så bra.

Nu är jag fruktansvärt trött i kroppen men inte alls trött i huvudet, hoppas att jag kan somna i alla fall.

Jag får inte samma känsla av att promenera längre, förut njöt jag verkligen av det och kände mig duktig. När jag kom hem så kände jag att jag förtjänade att bara sitta och ta det lugnt och jag var stolt över mig själv. Nu är det inte alls så, jag har bara promenerat... Inget mer med det. Jag tror det är för att jag promenerar för att få bort oron och ångesten och det fungerar inte, så jag får inte ut det jag vill av promenaden och blir därför besviken.

 

Oh well, dags för sängen.

 

Oyasumi nasai.