Åter igen är jag sen med att blogga, men jag har mått skit... Alltid jobbigt att säga hej då till pojkvän och komma tillbaka till vardagen när han har åkt hem, och så hade jag migrän hela kvällen igår och nästan hela dagen idag, och sedan feber hela kvällen.
Den här veckan har varit lite upp och ned, kommer inte riktigt ihåg varför jag bara har 2497 steg på tisdagen men jag gissar på att jag mådde dåligt, har för mig att jag tog en vilodag för jag var helt slut.
Sedan kom pojkvän till mig på onsdag morgon och efter det har det ju gått bra som ni ser ^^
Har ätit mycket gott med honom men vikten håller sig ändå stabil :)

Dock börjar jag må väldigt dåligt i min kropp och jag överväger att sluta med kortisonet.
Jag vet att jag inte ska fokusera på vikten men det är svårt när jag mår dåligt av det jag ser i spegeln. Det är svårt när jag går på stan och helst vill gömma mig för jag misstrivs, när jag alltid har samma kläder för jag mår väldigt dåligt i allt annat.
Jag tar kortisonet nu för att förhindra att jag blir sämre i kroppen innan methotrexatet börjar verka, och jag ska fortsätta med det tills nästa gång jag träffar min läkare vilket antagligen blir efter sommaren, då promenerandet mest troligt kommer minska... jag vill inte vänta så länge med att sluta.
Jag ska träffa en läkare imorgon(torsdag) och få kortisonsprutor i händerna så då ska jag höra med honom om jag kan få sluta nu. Det jobbiga vore ju om jag slutade och inte gick ned något i vikt... Men för mig är det värt ett försök. Jag vill inte må såhär.

(PS. jag tycker inte att övervikt är fult eller något, tvärt om, jag tycker det är vackert... och jag är medveten om att det blir dubbelmoral som fan när jag sitter och talar illa om min egen övervikt, men jag hoppas att folk förstår. Bara vet att det här är riktat mot mig själv bara och  en känsla jag har som jag inte kan blunda för eller komma ifrån. DS)